Kundvagnen


 
Utbildning, arbete, medborgarskap
Tillgång till utbildning är en förutsättning för jämlika levnadsvillkor. Hur präglas utbildningsval och syn på arbete och karriär av sociala bakgrundsfaktorer som klass, kön och etnisk tillhörighet?  >>>
Statssekreterare har
dubbla roller i Regeringskansliet; de är både administrativt ansvariga och politiska rådgivare. Vilka möjligheter har de att påverka politiska beslut?  >>>
Metropolit
I det omdebatterade Metropolitprojektet har forskare i drygt 20 år följt mer än 15 000 barn som var födda 1953. Det handlade om att undersöka samhällets sociala skiktning, orsaker till brottslighet, uppväxtfamiljens betydelse för skolresultat och mycket annat. Kort sagt att svara på frågan varför vissa klarar sig bättre än andra.  >>>
Par i vetenskap och politik
Äkta par har spelat viktiga roller i svensk politik och vetenskap. I denna bok studeras ett antal par som var verksamma under 1900-talets första hälft. Varför gifte sig dessa personer? Fungerade deras äktenskap som resurs eller hinder i karriären?  >>>
Barndom och migration
Migration är en ­erfarenheter som påtagligt påverkar tillvaron för vissa barn. Barn utvecklar strategier för att ­hantera sin situation i samband med migrationen. Vilka strategier använder våra mottagande institutioner för att bemöta den utsatthet och brist på rättigheter som ytterst styr migrerande barns liv?  >>>
Krisen i skolan
Svensk skola har utvecklats i en strävan efter att skapa likvärdighet. Utbildning skulle vara en rättighet och en skyldighet och den skulle vara lika för alla. Den skulle leda till en plats i arbetslivet, motverka klasskillnader och underlätta social rörlighet. Under 1990-talet förändrades denna modell i grunden.  >>>
Marianne Liliequist - Våp, bitchor och moderliga män
Pris: 174,00 kr (164,15 kr)
Artikelnr: 160, isbn 978-91-89140-14-1
 Köp

Våp, bitchor och moderliga mänVåp, bitchor och moderliga män.
Kvinnligt och manligt i såpoperans värld

Marianne Liliequist
isbn 978-91-89140-14-1, 156 sidor

Hur kan en tjej som 18-åriga Ellen, vegan och feminist, få ut något av en glamorös såpopera som Melrose Place? Vilket nöje finner 40-åriga Kjerstin, gymnasielärare och tvåbarnsmor, i Glamour, serien som hon själv beskriver som "den totala plastigheten"?

Denna bok diskuterar såpoperans bilder av kvinnligt och manligt. Boken tar avstamp i såpoperabrukarnas röster, som ger utgångspunkter för en diskussion om kvinnliga överlevnadsstrategier och förhållningssätt. Kvinnor känner igen sig i den traditionella såpoperan därför att den berättar något viktigt om deras liv: sagan om kvinnlighetens eviga triumf och nederlag. Det tragiska i berättelsen är att det aldrig finns någon väg ut ur den fastlåsta världsordning där kvinnor är dömda att vara de eviga förlorarna.

Den nyare typen av såpa bryter i stället upp bilden av den traditionella könsordningen. Med ironi skapas distans till förtryckande könsmönster. Men medverkar inte samtidigt det ironiska förhållningssättet till att göra objektivieringen av kvinnor mer rumsren?

* * *

"Kvinnor är fast i det mansdominerade samhället och det finns ingen utväg. Det är det dystra budskapet i de traditionella såpoperorna enligt en undersökning om såpoperornas spegling av manligt och kvinnligt. /.../ I de äldre serierna är manligt och kvinnligt strikt tudelat, men i de nyare mer gränsöverskridande. -Men samtidigt visar de på en djungelns-lag-syn på världen där den starkaste överlever och det finns ingen solidaritet med den svagare." (Daniel Berg, Västerbottens-Kuriren/TT 2000.10.21)

"Klart läsvärd bok." (Katia Birgerson-Wagner, BTJ 2000.11.13)

"Kvinnorna står i själva verket i centrum för händelseutvecklingen, men de utför sitt trägna relationsarbete i det tysta utan att det noteras av männen eller får något erkännande i offentligheten. Marianne Lilieqvist menar att det finns något universellt i denna ödesbundna tragik, som gör att kvinnor världen över känner igen sig trots att miljön kan vara ytterligt främmande." (Gudrun Norstedt, Västerbottens-Kuriren 2000.11.15)

"Hos Lilieqvist är såpan en komplex sysselsättning. Hon är positiv till såpan som genre eftersom den uppmärksammar en traditionellt kvinnlig domän: relationsarbetet." (Amelie Björck, Göteborgs-Posten 2000.11.19)

"Vissa forskare har velat se hela genren som en potentiell skådeplats för motstånd mot olika etablerade normer, t ex vad man benämnt som patriarkala föreställningar kring sociala mönster eller konstnärlig kvalitet. Andra forskare har i stället betraktat såpoperorna som upprätthållare av just dessa traditionella värden. /.../ Hon [Lilieqvist] betonar såpoperornas positiva betydelse för sin publik, men analyserar också deras funktion av att konservera sociala stereotypier av olika slag." (Erik Hedling, SvD 2000.11.26)

"Våp, bitchor och moderliga män är en bok om såpoperor och Marianne är en av de första svenskarna som skrivit om ämnet. Boken bygger på intervjuer med unga flickor, medelålders kvinnor samt några män och deras syn på såpoperor. Det är en vetenskaplig analys utifrån ett genusteoretiskt perspektiv, men språket är inte tungt. /.../ Själv har hon varit en stor serieälskare och slukat allt från Forsythe-sagan till Dallas och Melrose Place. Det var dock attityderna från omginingen, att hon som var akademiker "tittade på sådan smörja", som fick henne att intressera sig för såpan vetenskapligt." (Susanne Wiklund, Aktum nr 8, 2000)

"Det mest intressanta med boken är Lilieqvist egen vacklande hållning. Hon var från början odelat positiv till företeelsen av lojalitet med både sitt kön och sin klass. Eftersom såpan är en kvinnogenre behandlades den med mer nedlåtenhet än exempelvis action. Eftersom såpan engagerade arbetarklassens kvinnor klassades aktiviteten som dålig smak. /.../ Medelklassen ska numera bejaka populärkulturen och framför allt ungdomen, oberoende av klass, sägs förhålla sig ironiskt också till trasslet såpavärlden." (Ann Charlott Altstadt, LO-tidningen nr 38, 8 december 2000)

"I dagens såpoperor finns tendenser till ett överskridande av genusmönstret, menar Liliequist. I en 90-tals produkt som Melrose Place gäller en klassisk manlig ta-vad-du-vill-ha-attityd för både män och kvinnor. Männen i Ally McBeal närmar sig i stället kvinnorna genom att vara lika irrationella och känslomässiga som de. /.../ Men något ifrågasättande av kvinnan som sexobjekt förekommer inte och Liliequist undrar om den ironiska distansen är ett sätt att lugnt fortsätta objektivera kvinnokroppen. Jag tror tyvärr hon har rätt." (Åsa Sandell, Kvällsposten 2001.01.06)

"I de gamla såporna, som Dallas, var det bara för kvinnan att uthärda och bita ihop. - Det fanns inga feministiska visioner. I de nya såporna finns det åtminstone kvinnor som går sin egen väg, säger forskaren Marianne Liliequist, som studerat könsrollerna i såpoperans värld. /.../ - Jag tror att såpagenren tar död på sig själv genom sitt stajlade skönhetsideal. En förbisedd orsak till dokusåpornas framfart är att folk trots allt vill se människor som ser ut som människor." (ur en intervju med Marianne Liliequist gjord av Harry Amster, SvD 2001.01.12)

"Boken är absolut värd att läsas. Med eller utan intresse för såpoperor." (Anna-Sara Löfqvist, Internationalen, nr 0103, 2001.01.18)

"Det sägs mycket tänkvärt i denna bok, men det mest framträdande budskapet är att det i spelet mellan såpans producenter och konsumenter skapas två 'tittarpositioner'. /.../ Det finns ingen anledning att betvivla Marianne Liliequists slutsatser. Hennes analyser förefaller både välunderbygda och kloka." (Magnus Berg, Dagens Nyheter 2001.01.24)

"Här möter vi den nya generationens tv-tittare, som är inne i sitt tittande, men också hela tiden har en ironisk distans. Ellen blir ofta arg när hon tittar, arg på karaktärernas ytlighet och plastighet - och ändå fortsätter hon att titta. Vad kan vara mer typiskt för det nya sättet att se TV, detta att både ta avstånd och vara delaktig på samma gång?!" (Petter Bengtsson, Kristinastadsbladet 2001.03.08)

"Marianne Liliequist har fördjupat sig i tv-seriernas värld, närmare bestämt i såpornas. /.../ Såpan ska ses som en tidsspegel för vad som är manligt och kvinnligt och hur detta tolkas av tittarna, anser hon. Själv är hon kluven till kvinnobilden i serierna. Visserligen segrar det goda i slutet, men reglerna för hur en kvinna ska vara, är och förblir desamma." (Göteborgs-Posten 2001.03.17)

"/.../ Bilden av mannen och kvinnan är också förändrad i nya såporna. Det gap som fanns i "Dallas" mellan JR:s snabba affärsliv i staden och Sue Ellens ensamma drickande hemma på ranchen hittar man inte lika lätt idag. I de postmoderna såporna är vi ganska lika. Raggar lika hämningslöst. Har lika vassa armbågar. Eller är lika förvirrade. Allt beror på vilken såpa man väljer att se.
-Egenskaperna är inte knutna till kön längre. Vinnaren hyllas oavsett om det är en man eller en kvinna i "Melrose Place". Och i "Ally McBeal" beter sig männen irrationellt och känslomässigt, vilket bara kvinnor fått göra tidigare, säger Marianne Liliequist." (Catarina Johansson Junttila, Expressen 2001.03.26)