Kundvagnen


 
Krisen i skolan
Svensk skola har utvecklats i en strävan efter att skapa likvärdighet. Utbildning skulle vara en rättighet och en skyldighet och den skulle vara lika för alla. Den skulle leda till en plats i arbetslivet, motverka klasskillnader och underlätta social rörlighet. Under 1990-talet förändrades denna modell i grunden.  >>>
Hela staden
Föreställningen om ett samhälle där alla har rätt till delaktighet och välfärd utmanas i ­modern stadsutveckling. Så även grunden för den svenska välfärdsmodellen. Genom olika nedslag i människors vardagsliv ­undersöker denna bok mötet mellan privat och ­offentligt. Men ­istället för att uppehålla sig vid utpekade problemgrupper eller bostads­områden, analyseras Hela staden.  >>>
I väntan på asyl
Kritik mot den svenska asylpolitiken återkommer allt oftare i den politiska debatten. Vem har ansvaret för att lagtolkningen överensstämmer med riksdagens intentioner?  >>>
Barndom och migration
Migration är en ­erfarenheter som påtagligt påverkar tillvaron för vissa barn. Barn utvecklar strategier för att ­hantera sin situation i samband med migrationen. Vilka strategier använder våra mottagande institutioner för att bemöta den utsatthet och brist på rättigheter som ytterst styr migrerande barns liv?  >>>
Tanten, vem är hon?
Tanten är oftast en äldre kvinna. Hon är tidlös och evig, överspelad och föråldrad. Att definiera sig själv som tant är inte särskilt populärt, samtidigt som det är ett epitet som kan tillskrivas andra. Men när blir man egentligen tant?  >>>
Ulf Dahlquist - Större våld än nöden kräver?
Pris: 201,00 kr (189,62 kr)
Artikelnr: 133, isbn 978-91-89140-01-1
 Köp

Större våld än nöden kräver?Större våld än nöden kräver?
Medievåldsdebatten i Sverige 1980-1995

Ulf Dahlquist
isbn 978-91-89140-01-1, 260 sidor

Allt sedan bröderna Lumiére uppfann cinematografen 1896 har människor oroat sig för hur de rörliga bilderna kan påverka tittarna. Under de senaste decennierna har denna oro främst gällt våldsskildringar i biograffilm, videogram och TV-program.

I denna studie analyseras medievåldsdebatten i Sverige 1980-1995. Vilken grund har den stundtals mycket heta pressdebatten i forskningen om medievåldseffekter? Vad säger egentligen denna forskning? Hur har man i debatten beskrivit utbudet av "våldsfilmer"? Motsvaras beskrivningarna av ett faktiskt utbud?

Frågan om medievåld egentligen föder verkligt våld, visar sig inte vara något enkelt svar.

* * *

"Medievåldet har varit ett av de mest långdragna och infekterade spörsmålen i svensk offentlighet i modern tid. Härvidlag fungerar Dalquists arbete som synnerligen upplysande dokumentation och rimlig analys" (Olof Hedling, Smålandsposten 98.06.22)

"Lite förvånad blir jag över Dahlquist syn på hur styrd forskningen är: han hävdar att dett finns en upptrampad stig i svensk mediaforskning och att det är förhållandevis lätt att fixa pengar och publicitet genom att göra undersökningar som bekräftar en allmän uppfattning om våldets skadlighet. /.../ En i och för sig intressant tanke som Dalquist diskuterar är möjligheten att filmvåldsestetik i själva verket är en yttring av solidaritet med de andra, en slags omsorg om svagare grupper som inte fattar bättre än att glo på våld. (Anne Hedén, Zoom nr 3-98)

"Det finns en benägenhet hos allmänhet och politiker idag att avskriva våldet i samhället genom att skylla på acionfilmer, TV-serier och till och med tecknade barnprogram. /.../ En politiker som arbetar mot medievåld, ger sken av att vara kraftfull. Det är ett enkelt sätt att plocka poäng. Alternativet är att se till de verkliga faktorerna som ligger bakom. Nedskärningar, större ekonomiska och sociala klyftor och det allmänna klimatet i samhället. Men enligt Ulf Dalquist är det enklare att göra medievåldet till syndabock." (Erika Augustinsson, Kvällsposten 98.06.29)

"...han når långt med sin mycket läsvärda avhandling." (Maja Ljung, Helsingborgs Dagblad 98.07.04)

"...berör många viktiga och aktuella frågor. Dalquist har gått genom ett stort antal tidningsartiklar och visar hur det i polemisk debatt har konstruerats ett objekt, ett socialt problem som heter 'videovåld', trots att inga studier kan visa på några kausala samband mellan videovåld och aggressivt beteende. /.../...han når långt med sin mycket läsvärda och innehållsrika avhandling. Effektivt och underhållande avskriver han jakten på det 'Slutliga Beviset' och ställer viktigare frågor. Handlar det om rädsla för nymodigheter? I så fall har den alltid funnits. Handlar det om besvärjelser, om att vi alla är rädda för den där galenskapen som kan förvandla vem som helst till mördare? Eller handlar det rent av om en klassdistinktion – massans underhållning stämplas som skräpkultur medan överklassens filmval styrs av estetiska förtecken och blir till en finkultur, även om lika grovt våld förekommer?" (Maja Ljung, Sundsvalls Tidning 98.08.07)

"Ulf Dalquist lägger ner mycken kraft på att bevisa att det inte finns något vetenskapligt kausalt samband mellan det våld vi ser och det våld som begås. Därför, menar han, behöver vi inte vara så oroliga för den så kallade våldsfilmens påverkan på våra barn och ungdomar. /.../ Jag får inte detta att gå ihop." (Ingela Romare, Sydsvenska Dagbladet 98.10.18)

"Sällan har jag njutit så av medievåldet. Ulf Dalquist är en utmärkt skribent och har som sociolog andra angreppspunkter än medieforskarna på företeelsen "medievåld". Han hjälper oss att fatta vad som egentligen händer när "alla" påstår att videovåldet är orsak till att barn dödar barn, att flickor utsätts för sexuella övergrepp, gruppvåldtäkter osv. /.../ Han visar hur den sociala konstruktionen "medievåld" skapas och omskapas i forskning, debatt, politiska åtgärder och sedan når medborgarna genom medias rapportering. Som läsare får man distans till medievåldet och även lust att fortsätta att kritiskt granska hela medievåldsdebatten." (Britt Isaksson, Opsis Kalopsis nr 2-99)